Saker som är värt Ischiassmärtor.

Idag blev det ännu en tur till torpet vilket det ofta blir på måndagar. Jag började dreva fönstret men då solen lockade valde jag till slut att gå ut istället.
Jag har ju fixat en massa pallkragar att odla i eftersom tomten består av väldigt mycket berg. Ytan finns ju men jord är helt klart en bristvara och jag vill ju helst inte köpa säckar till allt. Förutom min långa lista med grönsaker jag vill odla i kragarna så vill jag ju sätta potatis någonstans och jag har funderat lite över att testa en halmbädd.
Då är kruxet istället att få tag i halm.
Och lite koskit vore inte heller helt fel.
Men så när jag stod där och målade pallkragarna så slog det mig...
 
Det må vara en Rallarrosodling nu, men för 40 år sedan så fanns här faktiskt ett potatisland.
Pappa vill gärna elda här för att få bort gammalt ris vilket jag har sagt helt nej till.
Jag gillar inte att elda, dels på grund av ångestfyllda minnen från barndomen och dels då det faktiskt inte känns helt smart på en plats där det inte finns en droppe vatten att tillgå.
 
Har det en gång växt potatis där så kan det göra det igen tänkte jag och började rensa bort det gamla riset för att se vad som fanns under.
 
När jag var här på torsdagen och fredagen förra veckan för att lämna av köket så lyfte jag nog för tungt/fel för på lördagen hade jag ont i ryggen. Jag låg två timmar på spikmattan och blev så gott som återställd och idag kände jag ingenting. Men även om jag inte kände något så tänkte jag mig för när jag lyfte saker eftersom jag visste att jag skulle få ont igen om jag överansträngde ryggen. Jag tänkte med andra ord att jag INTE skulle gräva något för jag menar hallåååå, det skulle ju vara otroligt korkat just nu. 
Men ETT spadtag borde ju så klart vara okey, bara för att kolla om det ens går att gräva.
Ett spadtag blev några till eftersom det var sååå lättgrävt och jag blev sååå glad av att se alla maskarna i jorden.
De var liksom överallt, tjocka och helt underbara och jag hoppades att jag inte gjorde något dumt genom att störa dem den här årstiden.
 
Ja det är ju lätt att glömma bort att vara klok när man gräver i jord, men det är ju så roligt.
Vips så hade jag ett litet land på 4-5 kvadrat som ska få bli större lite allt eftersom.
 
Och vips så kom ryggen och gav mig en käftsmäll. När jag kom hem hade jag så ont att jag knappt kunde gå. Mycket värre än vad det var i lördags så jag kommer skämmas om jag inte klarar av att jobba i morgon, men efter 1,5 timma på spikmattan är det i alla fall så pass bra att jag kan gå utan att halta och svära. Ett par timmar till ikväll och ytterligare en sväng i morgon borde göra mig jobbduglig. Däremot kommer jag inte våga gräva mera på ett bra tag..
 
Just det ja...jag har "möblerat" klart köket nu tror jag, men hur det kommer att bli visar jag nästa gång.
 

Kommentera här: