Britas lilla gröna

Nu när jag har värme i ett av rummen finns det liksom ingen anledning till att stå trångt i min verkstad här hemma och böka med saker, så igår fraktade jag det sista fönstret till torpet.

De kittade rutorna har torkat i några veckor nu och det var dags att måla.

Måla är en av de få saker jag har pysslat med tidigare och anser mig kunna på en hyfsad hobbynivå, men att måla med linoljefärg är däremot helt nytt för mig, och lite kinkig tycker jag minsan att den kan vara ibland.

Kitta fönster har ju visat sig INTE vara min grej och faktiskt så ser det så jäkla illa ut att jag blev snudd på gråtfärdig igår när jag stod där och inspekterade mitt verk.

Det ser så illa ut att jag faktiskt inte är säker på att fönstret kommer vara funktionsdugligt.

Göra om och göra rätt?

Ehh...nä.

Jag bestämde mig för att måla klart och börja leta efter ett nytt fönster som är i så pass bra skick att det bara är att sätta på plats. Hittar jag inget så får jag använda det jag har och hoppas att håller tills jag hittar ett bättre, alternativt göra om nästa sommar.

Tålamod är sååå inte min grej vilket får mig att undra hur jag tänkte när jag tog på mig ett torp med sanslöst mycket renoveringsbehov.

"Hur svårt kan det va" my ass liksom.

 

Något jag faktiskt är fantastiskt duktig på är att köpa på mig grejer till torpet.

Fanns det en tävling i detta skulle jag sitta med massor av VM-guld nu, och jag har en helt otroligt fin näsa för bra-att-ha-grejer.

Jag har det mesta jag behöver för att kunna flytta in i torpet redan, allt fint instoppat i ett av rummen som börjar bli oroväckande fullt. Faktiskt så pass fullt att jag har infört köpstopp.

En "rolig" sak som händer så gott som varje gång när man inför köpstopp är att de mest fantasktiskt fina möbler dyker upp lite här och var, oftast i princip gratis, men som man naturligtvis inte kan köpa eftersom man har köpstopp. Igår hittade jag en spegelbyrå på Blocket för en 500-hundring som var som gjord för torpet. Jag var MYCKET stolt över mig själv när jag klokt nog avstod att köpa den (och liiite besviken att se att den idag inte fanns kvar).

Men bara för att jag har köpstopp så innebär ju inte det att jag har slutat samla på mig prylar.

 

Jag har nämligen fått tag på en massa ull.

Ja jag gick faktiskt med i en får-grupp på FB enbart för att annonsera efter "skräpull" att ha i trädgården och råkade köpa med mig ett par säckar med ull jag ska tova.

Jag har aldrig tovat tidigare men när jag behöver något så brukar jag åka till pappa för att rota i hans gömmor och det är verkligen inte ofta jag åker hem tomhänt.

 

Jag hittade en spinnrock.

 

Kardor.

 

Sedan tyckte han även att ett torp måste ha en linbankarmackapär.

Just denna har initialer och årtal inristat, 1859.

 

Och inget torp utan en...trägrej.

Visade sig vara en potatispress som även används som äppelmosmaskin.

 

Kardorna visade sig vara väldigt skitiga och smutsar av sig på ullen så jag måste försöka hitta nya.

Spinnrocken saknar en pinne men det borde väl gå att hitta kan jag tycka.

Trots avsaknade av kardor kunde jag inte låta bli att testa att tova men resultatet visar jag först när det är klart.