Britas lilla gröna

Nu har min semaster börjat och det är nu det är tänkt att det ska börja på allvar.

Renoveringen alltså.

Tyvärr har jag tappat sugen lite.

Inte på torpet och inte på att renovera utan på att visa upp det.

Jag älskar mitt torp och tycker verkligen att det är helt sjukt vackert.

Ja även i befintligt skick men jag ser ju det färdiga resultatet och blir helt varm när jag tänker på det.

Andra människor gillar också mitt torp.

Jo det är sant.

Min familj må vara knasiga och inte fatta vad som är så speciellt med det men varje gång jag lägger ut en bild på "rucklet" i någon fb-grupp så får jag mängder med "gilla" och kommentarerna är allt från "gulligt" och "mysigt" till "heeeelt fantastiskt". Att få över tusen gilla och mängder med peppande kommentarer har verkligen varit skönt när man har behövt lite pepp.

Men nu har det visat sig att jag har begått en dödssynd och de få som inte kan låta bli att kommentera just detta har gjort att det inte längre är roligt att visa upp mitt vackra hus.

Min stora synd är att jag har bytt ut de gamla originalfönstren.

Det var inget lätt beslut att ta.

Eller ja, de på övervåningen var ganska lätt att välja bort. De bestod av innerfönster och ytterfönster med fyra rutor i varje där de små upptill var öppningsbara. Vid en eventuell brand skulle man inte kunna ta sig ut fönstervägen och om trappan inte var en möjlig väg ut så fanns det helt enkelt ingen väg ut.

Så ja, valet var enkelt.

Jag hade en bild i huvudet på spröjsade fönster (jag ääälskar gamla spröjsade fönster) med haspar och la ut flera sökerannonser i hopp om att hitta begagnat. Just den typen av fönster brukar säljas i överflöd men alla visade sig vara för stora och att ta upp större hål i väggarna var inte ett alternativ.

Så när jag började ge upp tanken på att hinna få huset tätt innan hösten så ramlade jag över en annons med fem fräscha.

De var inte alls den typen som jag hade tänkt mig. De öppnades inåt och hade jättefula handtag, men de hade spröjs och var i bra skick trots ca 40 år på nacken, och de var billiga.

De var inte alls vad jag hade önskat men jag var ändå nöjd och jag ångrar inte att jag köpte dem.

Att renovera alla skulle ha tagit lååång tid för mig och hade kostat mer än hela bytet har gjort nu och vissa delar hade jag ändå inte kunnat göra själv.

Att lämna bort dem var inte tänkbart alls då de pengarna inte fanns.

Det enda fönster jag har lite ångest över är det stora i vardagsrummet.

Jag började ju fixa med det själv men insåg snabbt att jag inte skulle klara av att få till det bra. Jag funderade även på att lämna bort det även om det skulle ha kostat en del då det var så pass stort med många rutor.

Men så hittade jag en annons med ett ganska nytt fönster i rätt storlek och slog till på det.

Inga spröjs på det, bara en stor ruta och en vit karm.

Ganska tråkigt och lite för modernt men det fyller sin funktion.

 

Det är inte det att jag inte förstår fönsterbytarmotståndarna.

Det gör jag.

Jag gillar gamla saker och det är viktigt för mig att bevara så mycket som möjligt och jag förstår absolut att något kan tycka att det ser fel ut eller att man förstör.

Det jag INTE har någon som helst förståelse för är hur man kan tycka att man inte borde få bestämma själv över sitt hus. Att man tycker att det är så pass viktigt att bevara det gamla i ett hus man aldrig kommer besöka eller ens se att man inte ägnar en tanke åt människan som ska bo där eller anledningen till att personen har valt att renovera sitt hus på ett visst sätt. Eller att man kan tycka att det är bättre att ett hus blir jämnat med marken hellre än att det ska renoveras på fel sätt för att det då tappar sin själ. Samtidigt står gamla hus och förfaller för att det inte finns köpare till alla.

Jag ska vara rättvis och nämna att det inte jag som har fått alla dessa kommentarer. Visst har jag fått en del också även om det inte har varit något jag inte kunnat hantera. Men det är en återkommande åsikt (inte enbart när det gäller fönster) och det framgår ofta väldigt tydligt vad man anser om sådana som jag. 

 

Jag fick ett samtal här i veckan från en tidning som ville göra ett reportage om torpet och renoveringen till sin "hemma hos" serie. Jag tackade nej just nu men sa att det var okey att höra av sig nästa år. Jag själv hatar att vara med på sådant men samtidigt skulle det vara roligt att visa upp allt om jag faktiskt får till det som det ser ut i mitt huvud. Att en sådan sak som att jag har bytt mina fönster och vetskapen om att många kommer vädra sin åsikt om detta kan göra att det inte längre känns roligt med ett reportage är ganska skrämmande. 

 

Mitt mål är INTE att återställa torpet i originalskick så om du som läser är här för att du tror att det här är en blogg om byggnadsvård så kommer du bli besviken. Visst...jag målar med Linoljefärg, drevar med lindrev och kommer behålla de gamla dörrarna från 1800-talet plus mycket annat. Men mitt mål är att skapa ett hem där JAG kommer trivas. Jag renoverar enbart efter mina förutsättningar, att utgå efter vad andra tycker eller har tid och råd med fungerar faktiskt väldigt dåligt.

Nej det kommer inte bli samma hus som det en gång var, men det är inte heller samma människor som ska bo där.

Du som fortfarande är intresserad att följa resan trots detta är välkommen hit.

Viktigast för mig är att jobba på ett sätt som är miljövänligt och giftfritt och jag hoppas inte behöva kompromissa bort det alltför mycket.