Fönsterbyte och vindsfynd
Nu har det varit tyst här alldeles för länge så jag tyckte att det var dags för en rapport.
Jag och maken har nämligen planerat in en tur till torpet ett tag och nu var det äntligen dags.
Maken är ju ansvarig för det yttre på huset och idag var det dags att byta ut ännu ett fönster, denna gången på övervåningen. Nya fönster gör såååå stor skillnad speciellt när de gamla var i sådant dåligt skick som de här var. Fem klara, tre kvar varav ett måste kittas och målas först.
Själv roade jag mig med annat.
Jag tog med mig min bästa vän kofoten ut till ladugården. Där finns det fyra fönster varav alla utom ett är igenombommade.
Spånskivor på utsidan och spånskivor på insidan och ett lager isolering mellan gör att man knappt ser var man sätter fötterna där inne för att det är så mörkt.
När jag var klar hade jag fått fram två gamla fönster som har sett bättre dagar, men även fått en betydligt ljusare ladugård.
Tydligen har jag Humle...eller har haft i alla fall.
Jag passade även på att riva det sista i huset.
Den lilla skrubben i trapphuset på övervåningen skulle bort och tanken är att försöka få till en ny skrubb med plats för en förbränningstoa. Oklart hur vi kommer lyckas med det då det inte finns mycket utrymme alls.
Jag har förvisso inte så mycket emot utedass och det som finns är faktiskt i ganska gott skick trots sin ålder.
Men dels så sitter det ihop med en utbyggnad på ladugården som jag har lite planer för och de planerna innehåller på inget sätt dofter från ett dass. Dessutom så är det inte jätteskoj att enbart ha tillgång till en snorkallt dass tvärs över tomten en kall vinterkväll.
Å andra sidan så kan jag inte riva det heller då det finns en autograf med årtal från en av de tidigare ägarnas barn. Det finns ju gränser för hur mycket av gårdens historia jag kan riva liksom.
Skrubben.
Och efter.
Slutligen tog jag tag i något jag har gruvat för än tid nu.
Vinden.
Att "ta tag i" innebar i den här fallet att sticka upp huvudet genom vindsluckan (den blå som syns på bilden med skrubben) för att se vad som finns där uppe mer än råttskit och döda flugor.
Jag måste säga att jag är djupt besviken.
Tar man över ett gammalt hus så är ju vinden stället man ska göra de där fina fynden.
Ett helt gäng gamla tidningar hittade jag ju förstås men det enda roliga var väl i så fall några pyttesmå medicinburkar i glas från Mörsils apotek.
Jag önskar förstås att jag kunde säga att det var allt jag hittade där uppe men det vore inte sant, för vad vore väl en vind i ett ödehus utan ett getingbo i en fotbolls storlek. Och givetvis längst in så det är omöjligt att komma åt från luckan. Med lite tur är det övergivet sedan länge och jag har faktiskt inte sett några getingar där, men jag törs inte chansa. Kanske får vi försöka ta det från utsidan när vi ska fixa till taket.
Diverse lektyr från 1946 och 1951.
Nu vill jag bara att det ska bli vår någon jäkla gång så vi kan sätta fart på allvar.
Och så måste jag försöka få ur maken vad det är han behöver för att gå med på att flytta dit...