Hej!
Jag har blivit med torp.
Det är inte vilket torp som helst utan väldens vackraste pärla i slutet av en liten by, omgärdad av träd och förvuxet ogräs.
Det har funnits där i vår ägo sedan jag var liten och på somrarna åkte vi dit för att fixa på gården, ta upp potatis och plocka av bärbuskarna. Jag minns att jag brukade sitta på en stenhäll och bara trivas.
Jag tror att jag alltid någonstans har vetat att det en gång ska bli mitt.
Jag vet att det inte ser mycket ut för världen just nu, men så har det också stått tomt väldigt många år.
Det jag ser när jag tittar på mitt lilla hus är inte det som syns på bilden. Det jag ser är det färdiga resultatet och om alla andra såg det jag ser så skulle ingen skaka på huvudet och undra om jag är vid mina sinnes fulla bruk.
När jag la in bilden i världens bästa Facebookgrupp fick jag så otroligt mycket pepp att jag blev helt varm, tack.
Jag har hela tiden tänkt att jag ska dokumentera allt under resans gång för min egen skull, men då många i gruppen skrev att de ville följa mig med torpet bestämde jag mig för att starta en helt ny blogg. Lite prestationsångest (okey, ganska mycket faktiskt) har jag nog nu när jag vet att någon kommer läsa, men ni får ta mig och torpet som vi är.
Men ska jag skriva om mig och torpet så måste jag först berätta varför det blev just det här, och varför jag valde att kalla bloggen "Brittas Lilla Gröna".
Ni är hur som helst välkomna hit.