Rivning sovrum.

5/7
 
Jäääävlar vad slut jag är.
Kroppen känns totalt överkörd och i morgon SKA jag vara hemma och ta det lugnt och på min höjd klippa gräset. Punkt.
Men två dagars slit har gett resultat och jag är nääästan helt klar med all grovrivning efter en full 8-timmarsdag idag med nästan inga raster alls.
Det är för övrigt lite av mitt problem när jag håller på med något, jag glömmer lätt bort viktiga saker som tex att äta, men vem har tid att äta när man faktiskt ser resultat?
Jag har rivit all el, taket som var kvar i ena sovrummet plus alla listerna. Jag har även rivit ALLT i det andra sovrummet där jag faktiskt inte hade börjat över huvud taget.
 
I det inre sovrummet fanns en platsbygd garderob.
Den skulle bort.
Och nej, rummet är inte runt, jag försökte få med hela med hjälp av panorama.
 
 
 
Givetvis visste de vad de höll på med när de byggde den jäkla garderoben för ett fuskbygge var det ICKE.
Dörrarna var ju lätt att plocka av men det var också det enda som var lätt med detta.
Jag växlade mellan att banka från utsidan till att stå inuti och slå uppåt med resultatet att stödbitar ramlade ner i huvudet på mig, eftersom jag inte kunde värja mig när de väl lossnade.
Oklart hur lång tid det tog, men till slut stod jag där och lyssnade stolt till braket när hela skiten föll till golvet.
 
Stoltheten slog över till förvirring när jag stod där med en stomme i kraftigt trä ihopsatt med spikar tjocka som mina armar och som tog upp hela jäkla rummet.
Jaha...nu då?
Ett halvt kungarike för en såg liksom.
En människa med ett uns vett i skallen hade åkt hem och tagit upp jobbet igen när en såg hade trollats fram, men det där med vett och sans är inte riktigt min grej.
Har jag bestämt att jag ska göra en sak så ger jag mig inte förrän det är gjort, och idag skulle jag riva allt som var kvar.
Jag må ha varit sist i kön när styrka delades ut, och när det gäller tålamodet så dök jag nog inte ens upp för min beskärda del. Men när tjurighet delades ut så stod jag först och tog nog en sväng till för att sno någon annans. Tror ni mig inte så kan ni fråga mina föräldrar...
 
Stommen skulle ut.
Punkt.
Och det jag hade att använda mig av var en kofot.
Nu ska man inte förakta nyttan av en kofot då det är det mest fantastiska verktyget av alla fantastiska verktyg och enda sättet att göra den lite lite bättre skulle i så fall vara om det var knallrosa så den syns bättre. Skiten har en förmåga att försvinna nämligen.
Så.
Med hjälp av kofoten, min envishet och en lång rad mindre fina ord som inte gör sig så bra i skrift, fick jag faktiskt isär stommen tillräckligt för att kunna få ut allt på gården.
Victory.
 
När stommen väl var ute gick resten lätt.
Spännpapp och tapet på väggarna och målad spännpapp i taket.
På några minuter var även detta rummet förvandlat till en enda stor bastu.
 
Jag började även riva i hallen uppe, men till slut var jag så trött att jag inte vågade fortsätta.
När jag blir för trött glömmer jag att hålla koll på mina kroppsdelar och då hamnar fingrarna mellan väggen och kofoten hela tiden. Det gör ONT.
Eftersom det faktiskt bara är trapphuset kvar nu så kände jag att det var okey att lämna det till nästa gång.
Just trapphuset är ju lite lurigt eftersom det är högre i tak och svårare att komma åt.
Jag ville inte riskera att ramla ner för trappan och göra illa mig ordentligt bara för att jag ville tjura på och göra klart. Vänta nu... jag KAN alltså vara klok ibland också, hehe.
 

Kommentera här: