Britas lilla gröna

Nu har jag fått elen fixad i torpet så jag har ägnat dagen där med att fortsätta riva på nedervåningen.

Elledningarna är nu puts väck.

Skrubben i kökets ena hörn...borta.

Taklister och sockel, tjoff tjoff tjoff...eller ja, kanske inte så mycket tjoff som lirkande eftersom jag ville ha dem hela så att jag kunde återanvända dem. Tyvärr var de dels väldigt sköra och sprack, och dels skarvade ta mig fasen överallt, snacka om att ta tillvara varje liten bit. Förvisso ett tankesätt jag verkligen gillar, men det blev väldigt svårt att rädda bitarna. Istället valde jag att spara valda delar för att se om jag kan hitta ett nytt användningsområde åt dem senare.

 

När vardagsrum och kök var klara gick jag lös på trapphuset.

Detta var helt och hållet klätt med masonit och jag hade ingen aning om vad som fanns under. 

En fördel med masonitskivor är att det precis som lumppappen går fort att riva, dessutom följde en hel del av småspiken med i farten. Tyvärr är jag antagligen den svagaste människan i norra Europa och de där jäkla skivorna är tunga som as. Eller ja...de är ju inte så tjocka och väger kanske inte så mycket egentligen, men är man svagast i norra Europa så är det tungt.

Eller åtminstone jäkligt otympligt.

Men det jag inte har i muskelstyrka väger jag upp med ren tjurighet istället, och jag säger bara kofot...vilket underbart fantastiskt verktyg.

 

Förhoppningsvis känner jag mig inte helt överkörd av en ångvält i morgon så att jag kan fortsätta rivningen.

I köket har jag fortfarande lite dörrfoder kvar och lite annat finlir, sedan kan jag förflytta mig till övervåningen.

Jag vill så gärna hinna med all grövre rivning den här veckan så vi kan ta hit släpvagnen och frakta bort allt.

 

Köket med skrubben i högra hörnet.

 

Som nu är borta.